Hej! Varannan vecka skickar jag ut ett inspirationsmejl där jag skriver om färg och form. Här nedan är ett exempel av dessa. Vill du också få färgglad inspiration direkt i din inkorg, så kan du anmäla dig till mig via knappen nedan.

Jag har köpt mig den vackraste bok jag någonsin ägt. Den är antik. Den är tummad. Sidorna är gulnade. Den är tryckt i Frankrike 1883, och den sjuder av jugend. På insidan av pärmen har Sophie skrivit sitt namn med snirkliga bokstäver med bläck som runnit ut lite. Och ändå är det inget speciellt med den. Bokomslaget har en tråkig brun färg med några enstaka guldstreck på ryggen. Men försättsbladet har vackra jugendmönstrade blommor, och den andas på något sätt hopp, liv och förväntan. Resten av sidorna i boken är fyllda med notblad. En hel opera i noter.

Och paradoxen är att jag inte köper begagnat. Aldrig. Det är emot mina feng-shui-principer. Jag vet… man kan fynda… Min syster gör alltid värsta klippen! Men för mig känns det fel. Det är som att en del av den tidigare ägarens liv finns kvar i boken – och jag kan nästan känna vibrationerna av den personen. Av Sophie och alla de som haft boken efter henne. Övandes på piano.

Och ändå gick jag in i antikvitetsaffären idag för att leta efter en notbok. Jag köpte den för att jag ska använda den i mina mixedmedia-alster. Jag ska riva ur sidorna och använda dem som bakgrunder och collage… Eller ska jag det? FÅR man ha sönder en antik bok och använda i sitt eget kreativa skapande? Är det egentligen ok? Som gammal historiestudent är jag skeptisk. Men det kliar i fingrarna. Ibland måste man våga för att vinna. Och kanske, bara kanske, tillför dessa 130 år gamla sidor en alldeles extra dimension i min konst.

Hur skulle du göra?

Med färgglada hälsningar
Yvonne Kündig Gustafsson